Det jag skriver handlar inte om mitt liv, det är bara tankar
Har ni någon gång tänkt på att vi kanske styr våra egna känslor och tankar, menar om vi är ledsna kan man tänka på något posetift i situationen eller något annat som får en att må bra, iallafall bättre.
Vi låter folk såra oss och vi förlåter gång på gång, både för att vi inte vill radera människa ur vårat liv men oxå för att det kanske skulle såra personen som sårat oss. Men om den sårat oss så många gånger att vi själva inte orkar, varför tänker vi då fortfarande på den andra människans bästa ? Visst måste man lära sig att förlåta, men allt är väll inte "förlåtbart" , eller ?
Och kan vi älska någon annan om vi inte acepterar och tycker om oss själva? och när vi inte litar på när någon säger att den älskar oss, älskar den oss inte då? eller handlar det igentligen om dig som person, att du inte tycker om dig själv och kan därför inte lita på att någon annan gör det?
